Far from the real world

Här kommer lite grejer jag har gjort det senaste på skiss-fronten! Jag känner att jag verkligen får uttrycka mig i vad jag verkligen gillar att rita. I många år har jag ritat mönster men aldrig vetat hur jag ska använda mig av dom, men här är resultatet! Det kom bara så där. Typ. Jag kommer inte ihåg. Det var som om jag fick ett tecken och nu känner jag att jag är på rätt spår och folk uppskattar vad jag gör.
Nu ska jag jobba inom hemtjänsten till mitten av januari och sen ska jag starta eget. Det är skönt att ha ett vanligt jobb också men inte så "mycket" som jag jobbar nu för jag vill hinna med det jag verkligen älskar att göra, att rita/kladda/skissa/måla/illustrera osv!

Om det är någon läsare som tycker sig ha en grym idé på vad jag kan rita/illustrera, hör av er! Jag är jätte tacksam för förslag! Kramisar alla underbara människor!

I shot an innocent

Idag illustrerade jag klar min trofé. Är ganska nöjd ändå. Tog ett tag att göra klart den och så har jag ju jobbat i mellan.

What's the point?

Jag är arg. Jag orkar ingenting. Jag har ont. 

Jag är så fruktansvärt fysiskt och mentalt trött! Min hjärna får aldrig vila ifrån problem. När ena problemet är löst eller glömt, kommer nästa. Jag är fortfarande personen som vill hitta på saker hela tiden men orkar inte på samma sätt längre. Huvudverken kommer bara jag sminkar mig, minnet är som en 85årings och jag är trött fast jag sovit i 12 timmar. Får jag bara sova 10 timmar kan jag sova 3 timmar på dagen. Varje gång någon frågar mig hur jag mår svarar jag alltid, "Jo det är bra, trött bara". 

Jag är trött på att alla är så själviska och falska. Ingen bryr sig om någon annan, utan bara på sig själv och sina pengar. Folk bedrar, utnyttjar och kränker varandra till höger och vänster. Kan man lita på någon? Ska man dra här ifrån och släppa alla kontakter man har och leva helt ensam?! Samvete är något som många människor inte har. Kärlek och omtanke vet inte många vad det är heller. 

Mina stress-spänningar i axlar och nacke som jag haft sen början av högstadiet har aldrig varit värre. Känns som en kniv som körs in i nacken. När jag jobbar eller innan jag ska sova är det som värst. Jag har försökt massera mig själv, den smärtan när jag försöker trycka muskeln mjuk är som att du har ett stort köttsår som du pressar ner din nagel och finger i, men eftersom jag har haft de här spänningarna så länge så kan de aldrig göra lika ont som psykisk smärta. 

Vissa säger att jag tänker för mycket och att jag måste sluta för att jag inte mår bra av det, men är det ingen som tänker lite extra så kommer det bli kaos. Egoistiska lögnare och falska utnyttjare överallt. Fuck allting och lyssna när jag säger nej.